For som sagt till Lycksele för hoppträning i söndags, och jag är så nöjd som man kan bli. Både med lastning, uppförande och själva träningen. Han var hur lugn och fin som helst även fast det var ett nytt ställe och massor av hästar som han aldrig förut har sett. Träningen bestod av olika övningar där syftet var vägen, rakriktning och följsamheten i sprången. Leo tyckte det var väldigt roligt och hoppade som om han aldrig gjort några andra övningar, han var verkligen med på noterna. Väldigt bra tränare var det som vi garanterat lär träna för fler gånger då hon var så mjuk och lugn. Idag däremot blev det dressyr, vi har börjat träna galoppombyten nu och kan säga att Leo var otroligt trött efter dagens pass. Både hjärna och kropp hade fått jobba hårt, men lika glad för det är han då han älskar att arbeta.

Igår så blev det ett lugnt pass på hemmaplan och imorse så lastade jag och körde iväg till ridhuset. Mest för att få in vanan för han att åka iväg lite då och då. Fokuset låg kanske inte på ridningen utan lastningen och beteendet. och har verkligen ingenting att klaga på, älskade lilla hästapållen skötte sig exemplariskt och det gör mig verkligen så glad. Så många gånger jag har tvivlat på att vi skulle ta oss dit vi är idag, kanske det inte beror på kunskapen, utan tilliten. Nyckeln till det mesta. Men ridningen gick då för den delen också bra. Tog till vara på speglarna och körde lite öppnor och slutor. Sedan la jag rätt mycket fokus på galopperna, det skulle va rätt galopper, fina fattningar och en lugn arbetsgalopp. Gick super!

Hade tänkt försöka beskriva känslan efter gårdagens kurs, men jag tror att man hade behövt uppleva det själv för att förstå. Red iaf ett dressyrpass för Helen Torstensson från ÖoR. Red mycket för henne när jag hade Ofeigur, men har aldrig ridit Leo för henne tidigare. Har alltid tyckt om att rida för henne, hon är lugn och inget ryck och slit. Hon är även väldigt duktig på det hon gör. Leo skötte sig exemplariskt och jag fick verkligen fler aha-upplevelser. Han jobbade på fint och gjorde verkligen allt för att göra det jag bad honom om. Helen tyckte han verkade vara en snäll och trevlig häst med bra potential. Och med denna kurs i bagaget är vi nu ännu ett steg på väg framåt, med ännu några tips som vi kan jobba vidare med. Hoppas på att hon kommer upp snart igen och att det kankse kan lyckas bli ett hoppass då också.

For ut på lite legder igår och galopperade litegrann, bara flög fram liksom, inga måsten och inga krav. Idag däremot lastade jag han och drog han till ridhuset. Började med ett dressyrpass, och än om jag brukar rida lite dressyr nu och då i sommar så går det inte förneka att det inte blir lika seriöst som när man väl är på banan. Men lite semester behöver alla under sommaren. Men det spelade ingen roll för allt satt då idag, övergångar tyckte han var lite jobbigt men efter att ha påminnt han så flöt dom på i en fin och låg form dom också. I övrigt så gick han som en klocka, där vi slutade i början av sommaren. Och traven, guuud vilken skillnad det har blivit där, från att jag helst bara ville hoppa över den p.g.a att stegen alltid blev så korta inget tramp liksom, till att bara vilja fortsätta jobba i den då stegen är sjukt underbara när man jobbar han rätt. Efter dressyren ställde jag upp några hinder, hoppade fram lite innan jag satt ihop det till en bana, har inte blivit mycket hoppning i sommar så vi klättrade inte upp i några höjder, men då satt tekniken däremot väldigt bra. Fina och följsamma språng och rena galopper. Märktes att han verkligen tyckte det var kul att få flyga över hinder igen, öronen framåt och väldigt fint sug efter hindrena. Var en nöjd och glad Leo som klev in i transporten och åkte iväg till kompisarna igen sen. Tänk vilken häst jag fick tag på, har sagt det förr, och säger det igen; för mig är han perfektion. Han kanske inte är den mest välmusklade, välutbildade eller så, men det finns ingen häst som lärt mig så mycket. Och det finns inte en enda häst som har tytt sig till mig som han gör. Ingen annan häst har jag haft så bra samspel med som med Leo.

Den här dagen behövde jag och Leo. Blev återigen en kurs för Marita och ord kan inte beskriva hur stolt jag är över denna häst. Förr gången tränade vi på bogarna, och nu satt dom där dom skulle utan att vi behövde tänka på det, vilket tyder på att vår träning har gett resultat på dessa få veckor. Idag var det formen vi skulle finslipa, med mjuka och fina händer. Och oj vad han jobbade på, vi fick verkligen till känslan idag. Sen sa hon att det märktes att vi tränat i galoppen också, plus i kanten till oss. Nej, dagens kurs går egentligen inte att beskriva, den måste ha upplevts för att förstås.

Ja, det är helt otroligt, men idag är det ett helt år sedan vi rullade in på stallplanen med Leo i transporten. Just då var väl känslorna lite blandade då jag hade lämnat bort min vita lilla ögonsten. Men Leo var det jag sökte efter, något större, något med kapacitet till at gå långt och något yngre. Jag är väl egentligen kanske ingen islandshästryttare, då jag tycker att känslan att sitta upp på något som är högre än en själv är en otrolig känsla.
   När jag provred Leo så visste jag att det var han jag ville ha, han var lätt att rida, drog låg inte på på tyglarna utan var lätt i munnen. Men jag skulle ljuga om jag sa att allt var en dans på rosor, de första veckorna började jag faktiskt tvivla litegrann, han dansade hela tiden runt i stallgången, vägrade stå stilla, stressade upp och lyssnade inte alls. I ridningen så funkade det ändå bra, förutom att ibland så drog han iväg i galoppen. Han var inte alls den Leo jag träffat först. Men jag kände att de skulle ge med sig, att han behövde lite tid. Då skulle han bli som han var. Han var bara tvungen att acklimatisera sig. Det tog några veckor, men sen släppte allt och han var nu tillfreds med tillvaron och såg ut att trivas riktigt bra.
   Han var lugn att hantera, han var lugn att rida och lyssnade bra på det jag bad om. Ridningen fungerade bra, men jag kände att han hade svårt att länga sig, vilket gjorde det svårt att få honom att bygga muskler. Han ville aldrig släppa bakbenen och sträcka ut. Vi fick tips om att byta sadel då sadeln han hade klämde. Vi tog dit en sadelprovare och det visade sig att han hade spänningar i ryggen. Så sadelbyte var ett måste. Vi bytte sadel, utan något speciellt resultat. Så när det var dags för sommarbete så la jag ridningen åt sidan i drygt två veckor, och körde enbart markarbete. Vilket fungerade bra.  Så jag började lägga in några ridpass också. Vi det här laget hade han musklat på sig på framdelen, men bakdelen såg fortfarande likadan ut. Vi var därför tvungna byta sadel än en gång. Men han fortsatte bygg framdelen, så efter ett tag var det bara att byta,- igen. Det blev en wintec sadel, med utbytbara järn, vilken jag rider med idag. Men bakdelen ville inte släppa fortfarande, jag blev lite smått orolig att något var fel. Men i slutet av sommarbetet bestämde jag mig att börja om helt från början, skritta. Släppa allt annat, bara skritta. För i skritten längde han sig och kunde inte springa ifrån arbetet. Efter ca. 1,5 månad med bara skritt så tänkte jag prova traven. Och vilket steg! Skritten hade gett ett enormt reslutat, bakdelen började jobba och han började muskla på sig även där. Så då kunde vi äntligen börja träna på riktigt. Och vi började utvecklas tillsammans på riktigt. Finns ingen häst som lärt mig så mycket som han har gjort. Han må vara ung och rätt oerfaren, så han har kanske inte lärt mig att hoppa de högsta hindren, eller göra de finaste skänkelvikningarna. Han har lärt mig så mycket mer, han har lärt mig att framgångarna är framgångar på riktigt, om man nått dem tillsammans.
   Leo har utvecklats väldigt mycket i både kropp, huvud och ridning. Och resan till den utvecklingen har varit underbar med honom även om det vissa dagar känts jobbigt och krävt både svett och tårar så står jag här med honom idag, och kan säga att jag är stolt över honom och hans arbete som han gjort för mig, med mig. Han är ingen busig unghäst, han har vuxit till sig, mognat på sig och blivit en ståtlig häst med en arbetsvilja utom denna värld, en på miljonen, verkligen.
  Visst är jag stolt över hans arbete inom ridningen och hanteringen. Men det som är den största framgången under vår resa, iaf för mig, det är lastningen. Det tog ett bra tag innan jag vågade t tag i det på riktigt, jag var tvungen veta att han litade på mig innan. Lastningen anser jag inte längre vara något problem. Han är aldrig stressad när det kommer till lastningen. Inte en enda stegring har det blivit under våra lastträningar, allt har vi tagit lugnt och metodiskt, nu är transporten mer något som lockar hans nyfikenhet. Sedan så var vår första tävling tillsammans något som kommer leva kvar länge, känslan var otroligt härlig. Att nolla vår första runda och enbart ett nedslag på andra satt som pricken över i:et på självförtroendet.
I andras ögon är Leo bara en vanlig häst, en bland tusentals. Men för mig kommer han alltid att vara speciell.

Första bilden på jag och Leo:

Blev ingen ridning idag, blev longering istället eftersom att de hade regnat och varit kallt så han var alldeles spänd i ryggen och jag ville verkligen inte göra saken värre genom att belasta den. Så vi körde longering så att han skulle få upp värmen och mjuka upp musklerna. Han blev mindre spänd och sen massera ja in värmelinement och han fick på sig sitt varma regntäcke i hagen så att de inte ska bli värre igen. Tro jag kommer köra mycket träning från marken nu i några veckor så kanske spänningarna släpper. Och de är även bra för vårt fortsatta muskeljobb. Så vi får helt enkelt se hur det blir med lycksele i helgen. I nuläget känns de snällast mot han att vi stannar hemma och jobbar från backen istället. men vi ser :)

Jag har ju vart lite besviken på mig själv, o tyckt att ja alltid gör fel o så. Så jag började med att ta reda på mina egna brister, där kom jag på att allt sitter i min sits. I skritten sitter jag någorlunda bra, i traven börja jag falla ihop o händerna har en tendens att sjunka ner lite, i galoppen sitter jag mycket mer framåtlutad. Så, de är bara att tränatränaträna. Lättare att träna när man vet vad man skaq träna på.
Sen var ja tvungen veta vart Leo har sina brister, där hittade jag felet också, fast de bero ju oxå på mig egentligen. Han går gärna väldigt fint med huvud och framdel men jobbar inte med bakdelen och på så vis lurar han mig för att slippa arbete. Så, nu har vi bristerna, bara att jobba nu!
Och idag jobbade vi på riktgit bra må ja säga, cirka 1 timme o 20 minuter. Hade en bra känsla igenom nästan hela passet och sitsen var faktiskt helt okej eftersom att jag tänkte på de hela tiden. Händerna, på plats, i alla gångarter. Gäller bara att ha med sig det i huvet nu hela tiden :)
Körde mkt övningar som siktade sig mot att få Leos bakdel att jobba, tycker han va riktigt duktig. Sen ha vi börja stretcha nu oxå :)

Började med att lasta honom. Sen så bestämde jag mig för att ställa upp några hinder. Ställde upp dom så att vi skulle kunna träna på att få in ett fint flyt efter hindrena och så att vägarna skulle bli bra.
FIck en bra känsla och tränade mycket på min sits, och oj vilka fina språng vi fick till. Perfekt avstånd och avtramp samt att han hade mjuka språng som var lätt att följa med i. Och vilken skillnad det var att hoppa i den nya sadeln än dressyrsadeln..
:)

Oj, har verkligen uppdaterat uselt! Men det är rätt mycket just nu...Så jag prioriterar inte bloggen först...Men vart ska jag börja då, tar från igår.
Då blev det sista träningen inför tävlingen imorrn, gick bra tycker jag. Han fick ett par riktigt fina språng!
Sen idag så började dagen med sadelprovning. Utan sadel..IGEN! Vrfvrf? Jag börjar bli less. Så måste alltså försöka få tag på en innan imorrn, känner att turen är så långt ifrån min sida som man kan komma.
Sen lastträning då med Magdalena, in kom han iaf! Och det gör han förhoppningsvis imorrn också :)