Hade tredje hopplektionen med Leo idag, till en början trodde jag att det skulle bli svårt för oss att prestera bra eftersom att han var ganska intresserad av allt som hände runtomkring och vid framhoppningen så var han ganska ofokuserad på vad som skulle hända efter hindret. Och sen när Susanne helt oförberett blev tvungen att fara så var det meningen att lektionen skulle avbrytas och det kändes nästan lika bra ett tag men sen kom ÅM och räddade situationen och tog över lektionen, tack för det! För nu lyssnade Leo perfekt och jag kunde ta hela banan, lugnt, fint och väldigt kontrollerat! ASM! Känns så underbart att rida en som inte tar hela banan på fart, utan som faktiskt inte ökar galoppen bara för att det är hinder i vägen.
Nu känns det bra, som att vi har kommit igång, och jag har börjat kunna lita på att han hoppar allt. Vilket har varit svårt för mig då jag ofta ridit hästar som vägrat. Nu ska vi sikta mot högre mål, tillsammans! :)


And now nothing can take you away from me.

Hittade filmen från hopptävlingen i lycksele i somras, oh vad jag vill tillbaka! Nya tag i år då! :D


:)

Idag kämpade vi oss igenom volt arbeten, i olika gångarter och tempon.
Han gjorde bra ifrån sig och jag tycker att han hade bra fokus igenom hela passet. Det var väl bara jag som tappade fokus ibland då mitt huve håller på sprängas, men det är en annan femma det!
Sen idag har jag insett hur jag ska göra med hans man eftersom att den absolut vägrar stanna på en sida så får han helt enkelt ha mittbena, låter kanske inte så förträffande men det ser faktiskt riktigt bra ut :)
Sen ha han börja tappa brodd, så snart skruvar jag lös alla, dom gör ändå ingen nytta nu.

Hade inte så stora planer för dagen, bara att vi skulle fortsätta med lång/låg form och galopparbeten.
Värmde upp med dressyrprogram i alla gångarter så att jag kände att han var med och lyssnade. Gick bara bra!
Sen började jag med att arbeta han i en fin och jämn galopp i höger varv, han ville först komma undan arbete så han provade fatta fel galopp men insåg snart att det inte var någon idé. Jag måste säga att jag älskar hans galopp!
Passet gick iaf som planerat och han var riktigt fin.
Btw så har det kanske löst sig med betet nu också :)
En lyckad dag, jao!


Mindre lyckad bild, JAO!

Den här dagen behövdes verkligen för mig och Leo. Imorse så for jag bara dit och klappa han och så, sparade ridningen tills ikväll.
For dit med tankarna att vi skulle göra det bättre än i fredags, allt behövde inte vara perfekt, men bättre. Och det blev det, mkt!
Började först i paddocken, han va avslappnad och lyssnade, fast han fick sånna styltor så vi avbröt och gick upp till ridhuset, när han insett att konerna inte bits så slappnade han av och gick i fin form. Galopperna funkade fint idag, övade mkt på de efter tipset vi fått av Maria. I början ville han inte riktigt få den låga formen men när jag satt till mig och jobbade med sätet så blev det en väldig skillnad.
Jag är glad att passet gick så bra, det behövde vi båda! :)


Söt häst!

Hann inte med någon ridning idag tyvärr, och vädret var inte heller på min sida.
Blir imorgon istället och då ska vi ta tillbaka det vi förlorade igår!

Idag gick Leo igenom besiktningen! :)
Men, ridpasset blev en katastrof. Han var spänd formen var borta och han sprang överallt förutom där han skulle, och fort också. Red tills det att han slappnade av och behöll formen, sen slutade jag eftersom att det inte var någon idé att bråka mer. Kan inte säga så mycket mer än att vi tar nya tag imorgon och glömmer denna dag.


Alla har dåliga dagar, och detta ändrar inget, jag älskar dig finaste häst!

Hade först inte tänkt att rida idag, men tyckte att det var lika bra eftersom att vädret var på topp och jag med!
Så jag tog det bara lugnt, övade lite på övergångar annars rullade vi bara på utan att göra något speciellt. Idag var han hur mjuk och fin somhelst, inte spänd och fokuserade på mig hela passet. Sånna dagar älskar jag, det är då man verkligen känner att man vill fortsätta!
Maria sa att vi skulle träna mycket galopper så att han bygger upp musklerna där bak, så det ska vi absolut tänka på. Är glad för alla tips vi får som kan hjälpa oss framåt :)


Du får mig att bli lyckligast i världen!

Visste inte riktigt vad jag skulle göra med Leo idag, men jag ställde ihop 6 travbommar, när jag byggt klart så kände jag att det va lika bra att ställa upp ett litet kryss i slutet så att jag fick travhoppa lite.
Sen tog jag in han kollade igenom han och borstade han.
Han var ganska spänd till en början så jag bestämde att inte börja med serien förrän han var mjuk och lyssnade till 110%. Och det tog inte så lång tid innan han började jobba framåt neråt och trampa under sig. Men han ville fortfarande avbryta det fina arbetet ibland men det funkade så vi tog tag i serien och han skötte sig fint, avstånden var lite fel till en början men han anpassade sig så det gick ändå bra. :)

Det har tinat fram i paddockarna nu så det blev att rida ute i det fina vädret!
Började med att värma upp med lite serpentiner och andra mjukgörande övningar, kände att han var mjuk och mycket följsam så körde igenom ett litet dressyrprogram innan jag började göra travövningar.
han var riktigt fin och behöll formen bra och började trampa under sig fint, rumpmuskler här kommer vi!
Sen blev det galopparbete, mest på volt eftersom att jag inte ville störa ridlektionerna brevid. Jag verkligen älskar hans galopp, och han håller en fin och låg form och stressar inte alls upp sig.
Helt klart ett lyckat pass och bra för vårat pågående muskelbyggande! :)

Min hästkarriär startade sent, jag började inte ta lektioner förrän i början av trean. Men jag hade länge fascinerats av dem. Men det blev en helt annan sak när man väl var uppe på dem och jag var länge osäker om det verkligen var min grej, vistt jag avgudade de underbara djuren men allt kändes så osäkert och tveksamt när man skulle kontrollera dem. Bobo hette ponnyn som fick mig att vilja börja rida från första början, men han var alltid upptagen av någon annan. Men så en dag, kom Laban. En häst som jag fastnade för direkt, med honom vågade jag precis vadsomhelst och jag fick alltid ha honom för ingen annan ville det. Han fick mig att bli säkrare, men så såldes han och jag blev oerhört lessen och kände inget hopp längre. Men jag fortsatte ändå och Laban hade gett mig otroligt mycket inom självförtroendet och jag var inte längre tveksam. I sjuan hände det något tragiskt och jag kunde inte längre fortsätta att ha Isabell utan fick börja rida för Anki istället. Men det var bra, annars hade jag aldrig träffat Terry. Terry är en D-ponny som jag fick börja använda varje lektion och som jag även hade ca. 3 ggr i veckan. Och ibland fler gånger, han blev som min egen häst. Och jag älskade han över allt annat! Vissa kallade han galen, andra ouppfostrad, och jag kan erkänna att han var lite busig och sprang gärna fort. Men i mina ögon var han perfekt! Och efter att ha ridit Terry så var all rädsla borta eftersom att han var rätt busig och jag klarade han, så då kändes allt annat lugnt :) Terry red jag i drygt 3 år, lr tills i höstas, då flyttade han ut på lösdrift och jag började rida Hella. Hella var Terrys motsats, oh allt kändes bra. Jag hoppade högre än vad jag nånsin gjort med Terry, men efter några månader kunde jag inte längre dölja för mig själv hur mkt jag saknade Terry. Det är han som fått mig att bli den jag är. Och jag saknar han, varje dag.
Under tiden som jag red Terry så fick jag en foderhäst under en vinter, en gammal islandshäst med hjärtat på rätt plats! Han var underbar, men ingen häst som passade för banan utan han var en skogsmulle för hobbyridning. Hösten efter vi lämnat tillbaka honom så köpte vi en islandshäst, Ofeigur, tjurig och en vilja av stål och oerhöt flockbunden. Men han hade sina stunder och jag gick kurser med han med stora framgångar, när jag hade haft honom ett år började jag ändå känna att vi inte var rätt för varandra och att det skulle vara bäst för båda två att fortsätta på olika håll. Men jag döljde det och tänkte att det bara var en svacka. Men så, för ett tag sen kände jag att det inte längre gick, skulle vi ta oss någonstans i livet var vi tvungna att gå skiljda vägar det tog i hjärtat men det var bäst och vips var han ute på annons. Sen satt vi och tittade på annonser och såg en halvbloda/arab korsning som hon ville byta mot en islandshäst. Och bara några veckor senare var det klart, vi hade tagit Leo til Stensele och Ofeigur stod nu mera i Tvärålund. Leo var en dröm, den där hästen som man bara drömmer om. Allt var perfekt, Ofeigur trivdes, och Leo hade aklimatiserat sig och trivdes bra han med.
Men då hände något tragiskt, Ofeigur fick akut fång och efter två veckors behandling så var avlivning det som skulle vara bäst för honom. Och så fick han somna in, och slapp smärta och ett osäkert liv.
Och där står jag idag, Leo är fortfarande kvar i stensele. Och det kommer väl mest troligt förbli så, men än tillhör han Natali.



Terry och jag, för X antal år sen.


Jag och Ofeigur, kurs med Carina.


Ofeigurs minnesbild.

Bestämde mig för att göra en blogg där jag skriver om hästlivet, eftersom att annars blir det så mycket på min andra blogg.
Antar att det mest kommer att handla om min och Leos utveckling och hur våra träningar ser ut och våra mål. Kommer mest bara att skriva här för min egen skull så att jag själv kan se utveckling och vad som behövs tränas mer på. Sedan kommer jag också att lägga upp bra övningar som jag själv tycker är lämpliga i träningspassen.

Idag var det iaf Min och Leos andra lektion för instruktör. Måste säga att det gick jättebra, han är så duktig och vill verkligen göra rätt hela tiden. Lite mer rutin och han kommer bli jättefin :)
Vi började med en studsserie med fyra hinder, har aldrig hoppat studs med han och vet inte om någon annan heller har gjort det men det gick iaf över förväntningarna. Sen tog vi bort ena studsen så att det blev en kombination med två studs sen ett galoppsprång och sen ett enkelhinder. Efter det ställde vi upp två hinder så att vi skulle träna anridningar, en lång och en kort. Gick brs, lite osäkert på första hindret, men han gör allt för att ta sig över även om det inte blir så stilfullt alla gånger. Men det gäller att berömma han för allt positivt han gör så att han blir säkrare i det han gör. Jag märker redan stor skillnad nu mot för första gången vi hoppade.
Och nu siktar vi bara mot nya mål och höjer nivåerna sakta men säkert! :)