❤
Det går riktigt bra nu känner jag. Dagens pass blev som dom senaste, med perfekt prestation från Leo. Tränade mycket vänster galoppfattning, med fint resultat. Än en gång så är det min sits som jag måste tänka på, inte ge fel signaler liksom. Så jag får verkligen koncentrera mig genom passen och tänka på sitsen, och det ger resultat. Helt otroligt egentligen att så lite kan göra så mycket. Körde även en hel del trav, han tappade drivet ibland men kom på sig själv och trampade på rätt bra.
♥
Ja, det är helt otroligt, men idag är det ett helt år sedan vi rullade in på stallplanen med Leo i transporten. Just då var väl känslorna lite blandade då jag hade lämnat bort min vita lilla ögonsten. Men Leo var det jag sökte efter, något större, något med kapacitet till at gå långt och något yngre. Jag är väl egentligen kanske ingen islandshästryttare, då jag tycker att känslan att sitta upp på något som är högre än en själv är en otrolig känsla.
När jag provred Leo så visste jag att det var han jag ville ha, han var lätt att rida, drog låg inte på på tyglarna utan var lätt i munnen. Men jag skulle ljuga om jag sa att allt var en dans på rosor, de första veckorna började jag faktiskt tvivla litegrann, han dansade hela tiden runt i stallgången, vägrade stå stilla, stressade upp och lyssnade inte alls. I ridningen så funkade det ändå bra, förutom att ibland så drog han iväg i galoppen. Han var inte alls den Leo jag träffat först. Men jag kände att de skulle ge med sig, att han behövde lite tid. Då skulle han bli som han var. Han var bara tvungen att acklimatisera sig. Det tog några veckor, men sen släppte allt och han var nu tillfreds med tillvaron och såg ut att trivas riktigt bra.
Han var lugn att hantera, han var lugn att rida och lyssnade bra på det jag bad om. Ridningen fungerade bra, men jag kände att han hade svårt att länga sig, vilket gjorde det svårt att få honom att bygga muskler. Han ville aldrig släppa bakbenen och sträcka ut. Vi fick tips om att byta sadel då sadeln han hade klämde. Vi tog dit en sadelprovare och det visade sig att han hade spänningar i ryggen. Så sadelbyte var ett måste. Vi bytte sadel, utan något speciellt resultat. Så när det var dags för sommarbete så la jag ridningen åt sidan i drygt två veckor, och körde enbart markarbete. Vilket fungerade bra. Så jag började lägga in några ridpass också. Vi det här laget hade han musklat på sig på framdelen, men bakdelen såg fortfarande likadan ut. Vi var därför tvungna byta sadel än en gång. Men han fortsatte bygg framdelen, så efter ett tag var det bara att byta,- igen. Det blev en wintec sadel, med utbytbara järn, vilken jag rider med idag. Men bakdelen ville inte släppa fortfarande, jag blev lite smått orolig att något var fel. Men i slutet av sommarbetet bestämde jag mig att börja om helt från början, skritta. Släppa allt annat, bara skritta. För i skritten längde han sig och kunde inte springa ifrån arbetet. Efter ca. 1,5 månad med bara skritt så tänkte jag prova traven. Och vilket steg! Skritten hade gett ett enormt reslutat, bakdelen började jobba och han började muskla på sig även där. Så då kunde vi äntligen börja träna på riktigt. Och vi började utvecklas tillsammans på riktigt. Finns ingen häst som lärt mig så mycket som han har gjort. Han må vara ung och rätt oerfaren, så han har kanske inte lärt mig att hoppa de högsta hindren, eller göra de finaste skänkelvikningarna. Han har lärt mig så mycket mer, han har lärt mig att framgångarna är framgångar på riktigt, om man nått dem tillsammans.
Leo har utvecklats väldigt mycket i både kropp, huvud och ridning. Och resan till den utvecklingen har varit underbar med honom även om det vissa dagar känts jobbigt och krävt både svett och tårar så står jag här med honom idag, och kan säga att jag är stolt över honom och hans arbete som han gjort för mig, med mig. Han är ingen busig unghäst, han har vuxit till sig, mognat på sig och blivit en ståtlig häst med en arbetsvilja utom denna värld, en på miljonen, verkligen.
Visst är jag stolt över hans arbete inom ridningen och hanteringen. Men det som är den största framgången under vår resa, iaf för mig, det är lastningen. Det tog ett bra tag innan jag vågade t tag i det på riktigt, jag var tvungen veta att han litade på mig innan. Lastningen anser jag inte längre vara något problem. Han är aldrig stressad när det kommer till lastningen. Inte en enda stegring har det blivit under våra lastträningar, allt har vi tagit lugnt och metodiskt, nu är transporten mer något som lockar hans nyfikenhet. Sedan så var vår första tävling tillsammans något som kommer leva kvar länge, känslan var otroligt härlig. Att nolla vår första runda och enbart ett nedslag på andra satt som pricken över i:et på självförtroendet.
I andras ögon är Leo bara en vanlig häst, en bland tusentals. Men för mig kommer han alltid att vara speciell.
Första bilden på jag och Leo:
♥
Det börjar flyta på riktigt bra nu! Han gick väldigt bra idag igen, tränade mycket tempoväxlingar och sådant. Har också insett att traven börjar funka riktigt bra, nästan bättre än skritten då han har ett mycket finare driv i traven. Vi jobbade mycket med att aktivera vänster sida då han för det mesta är stelare där. Men han var hyffsat mjuk, sen i galopperna så var det fina och korrekta vänsterfattningar som satt som prio ett. Det funkar bra bara jag sitter rätt och ger rätt signaler.
♥
Idag var en sån här dag då alla som någonsin haft något med Leo att göra skulle viljat byta plats med mig för en stund. Allt satt som det skulle, och steget i traven var helt utöver det vanliga. Övergångarna satt utan att han ens försökte ändra formen. Han var verkligen väldigt mjuk och följsam och fokuset satt på mig från början till slut. Körde lite galoppfattningar också vilka funkade mycket bra de med.
♥
Leo blev vaccinerad idag och står därför till på lördag.
♥
Dressyren gick hur bra som helst idag, det flöt på utav sig själv. Traven satt lika bra som igår, den enda skillnaden var att han vågade länga mer idag då vi var i ridhuset där underlaget är stabilt. Körde lite galoppfattningar och tempoväxlingar och kände så att han var med på mina hjälper.
I hoppningen så blev det en oxer och ett "titthinder". Vi övade på komma rätt före, under och efter hindret. Funkade hur bra som helst. Jag blir lika imponerad varje gång över hans lugn och säkerhet inom hoppningen. Där känner han sig trygg, där vet han precis vad som ska göras. Och jag glädjer mig varje dag över att han bara är 7 år, han har hela livet framför sig. Vi har hur mycket kvar som helst. Vi har knappt ens börjat.
♥
Blev paddocken ikväll, den var skottad och sen hade set kommit ett lager med pudersnö, underbart med andra ord. Han var lite stel till en början, speciellt i vänster. Men det släppte i traven, traven som vi i vanliga fall brukar ha svårare för än skritten. Så det va ju lite roligt. Underlaget var bra men lite förrädiskt vilket gjorde att han inte riktigt vågade sträcka ut till max, men han hade fint driv och hade en fin kontakt i munnen.
♥
Blev träning på öppna/sluta och skänkelvikningar idag. Och även några galoppombyten. Han var väldigt mjuk och följsam, i slutet satt allt perfekt och han var helt underbar(det är han alltid, men underbarigare)! Det var ju ett tag sen vi körde seriöst med öppnorna och slutorna, men det funkade bra och vi fick till riktigt fina slutor. Helt klart nöjd över dagens pass :)
Idag är det ett helt år sedan jag träffade Leo första gången. Det var kärlek vid första ögonkastet, det hade inte spelat någon roll om han kastat av mig 100 ggr när jag provred. Han hade det där lilla extra. Och även om jag inte visste hans knappar den dagen, och våran första ridtur inte var det finaste man har skådat så kändes allt rätt. Det kändes så otroligt bra. Kändes som jag hittat rätt. Och när jag åkte därifrån så visste jag att det var honom jag ville ha.
Jag älskar verkligen den där hästen av hela mitt hjärta. Med honom mår jag bra.
♥
Sen så är det faktiskt ett helt år sen jag såg Leo på annons idag. Ska jag vara helt ärlig kunde jag inte ens föreställa mig att han skulle stå här i stensele hos mig nu. Jamena, han var ju så stor, fin och maffig. Och Ofeigur, han var ju bara lilla söta Ofeigur. Oj, jag minns hur bråttom jag fick när jag såg den där annonsen, tvingade mamma ringa direkt.. Haha.
♥
♥
Värmde upp han och kände hur han kändes. Lite stel i vänster, så mycket mjukgörande speciellt vänstern. Kanske har att göra med att kylan har kommit tillbaka. Sen så hade jag lagt upp en serie med galoppbommar, lite förberedande inför hoppningen jag hade planerat imorgon. Hoppas bara på lite varmare väder då jag inte vill anstränga han alltför mycket i hård kyla. Galoppbommarna gick bra, måste dock alltid köra lite längre avstånd än vad alla övningar visar då han har en vägvinnande galopp. Avslutade även detta pass med att rida barbacka, bara för sakens skull, han va så duktig så :)
♥
Körde mycket övergångar idag, så han riktigt får trampa under med bakbenen. Det blir finare och finare, han börja förstå vad det handlar om nu. Till en början ville inte riktigt traven stämma, men efter en stund så släppte han och pinnade på fint. Tränade även vidare på att ha bra med energi i skritten. Sen i slutet red jag barbacka, hr inte gjort det sen i våras nångång då han hade så lite muskler så han tyckte det var fruktansvärt obehagligt att ha mig direkt på ryggraden. Men idag såg han inte ut att bry sig, så kanske det ha byggs lite muskler under vår resa tillsammans :)
♥
Hade kvar samma känsla från igår, tycker det funkade bra, körde samma sitsträning. Kommer satsa mycket på det nu, då sitsen är sjukt viktig. Körde rätt mycket galopper, då det oftast är där min sits brister mest. Så där är det jag som får träna, Leo sköter sina galopper exemplariskt, så där är det jag som får bakläxa. Tyckte han bärde sig fint och jobbade på bra. Ibland kan han dock tycka det blir lite jobbigt så i skritten vill han som dö av ibland, men då är det bara att påminna han; framåt.
♥
Känslan idag var helt utom denna värld, det får inte att förklara för dom som aldrig upplevt det. Och jag fick göra det, med Leo. Kan helt ärligt säga att vi hade vårt bästa dressyrpass någonsin idag. Antingen stämde allt för båda eller så var det min ändring i sitsen, längde stigbyglarna rejält. Leo är en häst som man rider med sitsen till 99,9%, och kanske var det den där lilla ändringen som gjorde det bra lite bättre? Han gick i alla fall som en gud! Jag tänkte på min sits, men mer behövdes knappt då han fixade allt annat själv, formen höll han automatiskt, övergångarna fixade han klockrent. Nej, det går inte förklara, han är helt enkelt helt rätt. Ångrar inte en minut att det blev han och jag.
