Lastning sen ett pass på banan.
Har inte ridit på banan på ett tag nu och jag var rädd att vi inte skulle få till någon känsla alls. Att jag skulle bli irriterad på mig själv och känna hopplöshet. Så jag bestämde mig redan från början att följa planen som jag hade i huvet och verkligen jobba för att de skulle lyckas,- längningen i stegen. Vi jobbade verkligen oss igenom passet, och vi lyckades bra tycker jag. Jag måste driva framåt men jobba ihop han ordentligt mycket så att stegen ökas och inte takten. Han tyckte det jobbigt, jag tyckte det var jobbigt. Men jag känner att vi är på väg framåt igen nu.