Lite snålt med uppdatering här, men kommer flytta allt till min vanliga blogg. Så mig och Leo hittar ni på loviisaolofsson!

Oj, har tänkt skriva väldigt många gånger men det har alltid kommit något annat och sedan har jag glömt bort det. Men för drygt en vecka sedan hade vi ett av vårat absolut bästa hoppass. Känns som vi börja komma igång med hoppningen litegrann nu. Övade vidare på en av övningarna från anna-träningen och han lyssnade väldigt bra, fick fina språng och tog svängarna otroligt bra. Vi kom rätt hela tiden. Så taggad till nästa gång! Sedan har vi hunnit med lite dressyrpass, terränghoppning och mysiga turer i skogen. Idag blev han skodd och efter det blev det lite trickträning/NH. Älskar verkligen känslan när det enda han har fokus på är mig, då omgivningen absolut inte spelar någon roll. Lastningen kan jag ju också säga går framåt med stormsteg, att lasta sin egen häst och kunna fara iväg själva känns så otroligt bra. Och det är en resa som jag och Leo gjort, vi har gått vår egen väg och klarat det.

I söndags så blev det lite hoppning på hemmaplan, tränade vidare på en av övningarna från träningen med Anna. Leo tyckte det som vanligt var kul och kämpade på, lite väl mycket ibland kanske men han var fin. Sedan har vi lullat på i skogen och även övat vidare på bytena i galoppen. Brukar ge mig när det går bra vilket gör att längden på övningarna varierar mycket.

Vilken vecka vi har haft, han har verkligen gått från klarhet till klarhet! Jobbat på i mycket galopper då vi nu har börjat träna galoppombyten. Så det har varit mycket fokus på både fattningar och förvända galopper, och självklart själva byterna också. Självklart är det lite ovantr då det är något nytt men han kämpar på och försöker verkligen och vi har fått till några fina byten. Idag tog vi däremot en skogstur i det fina vädret. Och idag nådde vi även det mål som jag satt upp från den dagen vi hämtade honom; att jag, ensam ska kunna lasta honom. Lastade in honom, han stod snällt kvar medan jag gick ut och stängde bommen. Än en gång, framsteg!

For som sagt till Lycksele för hoppträning i söndags, och jag är så nöjd som man kan bli. Både med lastning, uppförande och själva träningen. Han var hur lugn och fin som helst även fast det var ett nytt ställe och massor av hästar som han aldrig förut har sett. Träningen bestod av olika övningar där syftet var vägen, rakriktning och följsamheten i sprången. Leo tyckte det var väldigt roligt och hoppade som om han aldrig gjort några andra övningar, han var verkligen med på noterna. Väldigt bra tränare var det som vi garanterat lär träna för fler gånger då hon var så mjuk och lugn. Idag däremot blev det dressyr, vi har börjat träna galoppombyten nu och kan säga att Leo var otroligt trött efter dagens pass. Både hjärna och kropp hade fått jobba hårt, men lika glad för det är han då han älskar att arbeta.

Äntligen har hösten smygit sig på och vi är på gång ordentligt igen. Har hunnit med extremt fina dressyrpass, mysiga skogsturer och även vår bästa hoppning hittills tillsammans. Vi var verkligen ett team och känslan tänker jag inte ens försöka beskriva, den ska upplevas för att förstås. Det går bara upp för mig ännu mer att den där hästen är perfektion. Och imorgon så packkar vi våra grejer och åker iväg till Lycksele för hoppträning! Ska bli spännande men är lite nervös eftersom att jag är extremt kräsen när det gäller tränare för mig och Leo. Speciellt hoppning, tycker att alla är så hårda för det mesta. MJUKT ska det va, annars kör vi hellre på egen hand.

Igår så for jag med Leo till ridhuset för att så smått börja komma igång med hoppningen efter sommarn. En liten teknikbana med extremt låg höjd fick bli lagomt för gossen. Och som han ändå hoppade! Rätt galopp hela tiden och samma tempo från början till slut. Jag satt ansvaret om rätt avhopp på mig själv, och tror aldrig jag fått en sådan aha-upplevelse när det gäller det som jag fick igår. Han lyssnade verkligen och hoppade inte en sekund före det att jag släppte han. Kändes verkligen som att vi jobbade som ett team genom hela passet igår. Kunde inte vara nöjdare. Idag däremot blev det ett rätt kort dressyrpass med mjukgörande efter gårdagens träning och nattens regnande. Igår fick han även flytta tillbaka till betet han stod på i början av sommarn, vilket bara är en liten bit ifrån stallet så nu kan vi komma igång med träning igen.

Idag så blev det ett litet kombinerat pass, for ut i skogen och red bort till en äng där det blev lite mjukgörande. på vägen hem så hoppade jag av och började bygga upp en terrängbana, bara för att suget efter att få flyga med min underbara springare.

Nu har det varit sån här dålig uppdatering, men det är sommar och datorn dammas inte av alltför ofta. Och då det har varit såpass varmt så har det mest blivit små kvällsturer ute i skogen. Har även hunnit med en sväng till ridhuset för att se ifall han minns något. Och det kan jag säga att han gjorde, otroligt hur bra han bar sig i galopperna. Nu vill vi bara ha höst och komma igång igen, tror han är minst lika taggad som jag. Blir nog en tur till ridhuset snart igen som ett litet genrep inför höstens igångsättning.

Värmen vi har just nu gör att vi oftast håller till i vattnet, men det är ju inte helt fel!

Jag har alltid vetat att man kan göra Leo till det man vill att han ska vara. Och han har kapacitet för att kunna gå långt i både hoppning och dressyren, och det är otroligt roligt att jobba honom i detta. Men något som är ännu roligare är att göra saker med honom som tidigare inte gått. Förra sommaren hade jag ett mål, det var att få en lättlastad häst. Tid. Inget svett, inget blod och inga tårar (ifall man bortser från glädjetårar). Det som behövdes var tid. Och ett lugn och en tro på att vi skulle fixa det. Och det gjorde vi, bättre än va jag nånsin hade kunnat tro faktiskt. Vatten har då varit en annan av hans svaga sidor, två meer ifrån har varit ett minimum. Det har vi jobbat på några gånger nu i sommar och det om något har gått otroligt över förväntningarna. Nästan som en liten sjöhäst är han. Så då kände jag att det var tid att ta tag i barbackaridningen, något som han har tyckt varit väldigt obehagligt, skritten har gått relativt bra då man sitter still och balanserat. Men sedan har han börjat spänna sig och gärna försöjt komma ifrån trycket. Tjocka och många schabrak har varit vägen till den framgång vi nådde idag, galopp ute i skogen i ett tunt schabrak. Hade säkerligen gått minst lika bra utan schabrak men tjärmyggmedlet är inte det mysigaste att ha på kläderna.. Det är framstegen som är så otroligt roliga att få ta del av!

Här har det varit tomt alldeles för länge, men vi båda lever och mår bra så det är i alla fall inte därför, det är bara det att både tiden och minnet har svikit för en uppdatering. Senaste tiden har det mest blivit många och långa skogsturer så konditionen är det inget fel på. Igår fick han även nytt bete och nya kompisar, han såg inte ut att klaga alltför mycket över det.

Idag bestämde jag för att det var dags för lite äventyr för mig och hästapållen, så det var bara att packa häst och grejjer och ge sig iväg. Idag bar det av till blaiken för en tur uppefter fjällvägen. Underbar utsikt och perfekta, otrafikerade vägar så att man kunde flyga fram i galopp. Tror att det var en uppskattad tur även om det var en rätt trött häst när vi kom hem igen och lastningen gick så bra som det bara kan gå ungefär. Helnöjd med andra ord.