Som jag nämde för drygt en månad sen så sa jag ju att jag bara skulle skritta då han får till steget bra i skritten men tappar det itraven dock så började jag göra travövergångar för ett tag sen, men aldrig längre sträckor än 10 meter. Idag bestämde jag mig för att köra lite travbommar och sträckan före kändes så otroligt bra, kändes som jag satt på någon annan häst. Så jag fortsatte istället på spåret och, ursäkta mig, men jävlar vilket steg! Kände inte igen hästen han tog i från örona till bakhoven. Kändes som vi svävade, allt detta skrittande har verkligen givit oss mycket. Körde även nån galoppfattnig, samma där, absolut inte samma steg som för en månad sen. Varför tänkte jag inte på skritten från första början? Men så här ett drygt halvår senare så är vi verkligen på gång! Hel nöjd med hans prestation, han är så otroligt fin att rida!

För en månad sen: